Ja det var ju en mening jag aldrig trodde jag skulle säga eller skriva.
Sen mitt senaste blogginlägg har jag insett hur mycket man kan få ut av ett offentligt forum. Så enormt mycket stöd och pepp. Jag är så innerligt tacksam så jag finner inga ord.
Det finns väl både gott och ont med Facebook och ibland orkar jag inte ens gå in och kolla.
Men det är en bra "mötesplats " där man kan få och ge så mycket.
Alla har vi olika behov, de flesta av oss behov av bekräftelse på ett eller annat sätt.
Jag byter ofta profilbild tex
Om det är behov av bekräftelse, leda, personlighetsklyvning eller annat kan jag inte svara på. Jag vet bara att jag älskar fotoredigering, design osv.Att skapa med andra ord. Tex så är jag inte så bra på att blogga men älskar att designa bloggar och hemsidor.
Andra skriver på Facebook vad de äter varje dag, vissa skriver -tyck synd om mig -statusar. Men låt folk göra det då!De kanske ÄR i behov av medömkan och/eller hjälp.
Vissa lägger upp en massa videoklipp från Youtube. Låt dom göra det då! Låt alla ha sina egna statusar.Man måste inte reta sig på allt.
Som sagt. Facebook kan vara ett fint och stödjande forum.Det har jag märkt nu.
Dags att sova! Natti alla ni godhjärtade medmänniskor!

Inatt är det kanske sista natten mamma sover här. Imorgon tar ev demensteamet med henne till korttidsboende för vidare utredning. Hon har lunginflammation och var till akuten igår men vägrade stanna.
Hon vet inte vem jag är. Tror att detta är ett hem som jag jobbar på. Virrar runt och är ömsom arg ömsom ledsen. Det gör så jävla ont! Men jag orkar inte mer. Är helt slut. Ångest, ont i hjärtat och jättespänd. Vill bara sova. Känner mig som världens svekfullaste dotter.
Men hon vet ju inte att jag är hennes dotter,,,
Jag mår fysiskt illa.Förlåt mig älskade mamma.

Astrött, Astrött!Först jag med hög feber,hosta och värk i kroppen. Sen blev mamma sjuk i samma i Torsdags natt och hög feber.Detta gör ju inte hennes demens bättre,,, Helvirrig och matta jag har fått "vakta" henne.
Så kom Leon hem från träningen med hög feber och ont i halsen.
Jag är så trött.så trött!
Hoppas på bättre tider snart!
Och imorgon ska jag kontakta Demensteamet. Jag måste.

Har inte orkat blogga.Sjuk, 39,2 i temp,hosta o ont i kroppen. Nu har jag smittat mamma också som ligger här febrig :(
Nu till det positiva: Leya har gjort ENORMA framsteg! Visst är hon fortfarande rädd. Strykrädd med andra ord. Hoppar till vid minsta rörelse. Men jösses vilken kärleksfull hund!Hon kommer fram och puffar på oss heeela tiden o vill bli klappad och pussar oss!
I jourhemmet där hon bodde i tre månader sa dom att hon absolut inte ville kela.och att hon inte kommer då man ropar på henne. Märkligt.här kommer hon med viftande svans då man ropar.
Hon och Gina har blivit riktiga systrar. Pussas och leker.Leya lägger sig och visar magen och Gina lägger sig jämte och pussar henne som för att säga att hon inte behöver underkasta sig.
Det är fortfarande vaktning om mat och dyl.och hon skäller på katterna, men jösses vilka framsteg.Vi är förstummade.

Det har varit ett omtumlande dygn för oss alla sen vi kom hem med omplaceringshunden Leya från Rumänien.Räddare hund har jag då aldrig sett!VETTFÖRSKRÄMD för allt o alla!

Springer undan så fort man försöker närma sig henne.Vågar inte titta på oss,morrar,skäller och nafsar efter vår URSNÄLLA hund o kattorna!

Nu har vi henne i köket innanför ett kompostgaller med handduk över halva.(så hon kan glutta under).Bakom köksbordet har hon sin bädd o lugna vrå.

Vi går ut med henne o Gina 3-4 ggr./dag och ska nu i en vecka bara gå en kort sväng och samma runda.Hon har ju alrdig bott i stan så alla ljud e ju så läskiga!Ute går det jättebra och hon går efter Gina.Antar att hon känner sig trängd och rädd här inne och därför morrar o nafsar efter Gina.För att Gina ska hålla avstånd.Och det gör snälla Gina.

Idag var Leya ute i hela lägenheten då Kent åkte iväg en sväng med Gina.Jag satt på huk,Leya kom fram och jag fick klappa henne.När jag drog åt mig händerna pussade hon dom.

Leon gjorde likadant och proceduren upprepades.Sen gick hon efter honom.

Som sagt.Räddare hund har jag aaaaldrig stött på. Men jag hoppas vid GUD att hon såsmåningom finner trygghet hos oss.Att hon förstår att vi vill ha henne och inte ta hennes mat ifrån henne.(naturligt att hon vaktar den då hon fått svälta och slåss om födan)

KÄRLEK och TÅLAMOD! Håll tummarna för oss! Snälla! Det skulle även stärka mig som människa!

Fixat nu header igen.   Det roligaste med att ha en blogg är ju nästan att designa den.

Jag ÄLSKAR ju att designa! Så om jag designar om den oooofta så beror det bara på att jag e designtokig!

Jag har ju länge tyckt att Gina inte borde va ensamhund då hon är så social o tillgiven. och är hundarna två så e de ju aldrig ensamma o har alltid varandra till glädje o trygghet.
En valp skulle vi inte fixa nu utan föredrar då en vuxen tik.
Jag är ju med i Rumänska Hundhjälpen.se o har kollat runt. går mycket efter magkänslan o för ett tag sen fastnade jag för Leya! hon e ju Så lik Gina fast Gina är mörk o Leya ljus.
Kontaktade dom i Söndags o fick klartecken igår :)Har satt in pengar så imorgon hämtar vi henne. Hon kom till Sverige i November o har bott i jourhem. Hon var från början väldigt traumatiserad men har med tiden förstått att det finns snälla människor. Men hon är fortfarande väldigt blyg fast hon nu fyller 3 år. Men med tålamod och kärlek kommer man långt! och snällare "ledsagare " än vår Gina kan hon inte få. Så nu håller vi tummarna för att det går bra. Det SKA det göra!