Inatt är det kanske sista natten mamma sover här. Imorgon tar ev demensteamet med henne till korttidsboende för vidare utredning. Hon har lunginflammation och var till akuten igår men vägrade stanna.
Hon vet inte vem jag är. Tror att detta är ett hem som jag jobbar på. Virrar runt och är ömsom arg ömsom ledsen. Det gör så jävla ont! Men jag orkar inte mer. Är helt slut. Ångest, ont i hjärtat och jättespänd. Vill bara sova. Känner mig som världens svekfullaste dotter.
Men hon vet ju inte att jag är hennes dotter,,,
Jag mår fysiskt illa.Förlåt mig älskade mamma.
Agneta Eriksson
29 januari 2015 06:40
Ojj gumman , Jag förstå din känsla å oro samtidigt , å man känner sig så fysiskt dålig som dotter , men tänk så här , hon ska till ett korttidsboende å du kan ta med mamma ut å när som på boendet å stötta henne i sin sjukdom å finnas där å gumman jag vet att du kommer finnas hela tiden för henne å din fam å du du gör henne en björntjänst å tro mig jag ha gott igenom samma sak , å fick släppa taget , för att kunna ha en vardag :) finns om du behöver prata ❤️ kramar Agge
J
29 januari 2015 07:12
Nej du sviker inte din mamma! Du gör det som är bäst för henne! Har en nära släkting som varit i typ din sits(fast det var ett äkta par), i början var det jättejobbigt för frun och mannen var förbannad för hon lämnade honom där även om han inte mindes att hon va hans fru. Men han fick det bättre och hon slapp gå under.
Ann R
29 januari 2015 08:26
Jag tycker inte att du sviker henne.
Ingen tjänar på att du går under.
Du har varit stark länge nog.
Du måste tänka på dig själv och din familj också.
Det kan vara bra om hon kan komma till ett boende för demenssjuka.
Tina Åhström
30 januari 2015 18:23
Eva-Lena lilla gumman. Du har varit stark länge för din mamma och de övriga, både familj och vänner. Du sviker inte din mamma kan vi alla säga men det är ju den egna känslan som vill säga annat. Nu ska du få avlastning och få ladda dina batterier så att du kan hälsa på dina mamma. Att inte bli igenkänd skär verkligen i hjärtat och det gör så ont... jag kan inte ens själv hantera det. Vill bara säga att vi finns för dig. Kram
http://Nenalivet
Linda
2 februari 2015 15:51
Hoppas det känns bra för dig att slippa allt ansvar själv nu. Du behöver lite vila. Kram fina du ♡