Igår fick mamma en akutplats på ett Demensboende. de sa att jag inget skulle säga i förväg så jag bara kom hem från jobbet och packade en väska.
Hon blev fullkomligt hysterisk men vi lyckades få med henne till bilen.
Aldrig i hela mitt liv har jag fått höra så mycket anklagelser, hot och fula ord. Tänker inte gå in på detaljer men det var nog bland det värsta jag varit med om.
Jag bröt ihop och grät där och de tog bort mig från mamma och pratade med mig samtidigt som de visade mamma hennes rum osv.
Nu ska vi inte hälsa på henne förräns på Lördag så att hon får landa.
Jag ringde igår kväll och imorse och nyss. igår frågade hon efter mig och hur länge hon ska stanna. Men hon har sovit gott inatt och nu satt hon och pratade med de andra gamlingarna o tittade på tv. Hon vill också hjälpa till och duka osv.HIttar till sitt rum.
personalen där är helt underbar! mycket kramar och omsorg till de äldre.
ändå har jag gråtit typ konstant sen igår. känner mig som dottern från helvetet som sviker henne. Jag vet ju att hon helst vill va med oss, men jag har ingen ork kvar. ork att hålla koll på allt hon gör, hennes medicin, att hon äter, tala om vad klockan är hela tiden, vilken dag det är osv
Jag vill kunna göra saker med kompisar utan att få samvetskval, åka till stugan osv.
Det kommer att ta tid att smälta allt, men jag hoppas jag gjort det bästa för oss alla.
och nu börjar jag bli förkyld igen :(

En mycket spännande bok!
Anna är lyckligt gift och har en dotter
På en konferens träffar hon den betydligt yngre Erik och de har en kort affär
Anna vill avsluta förhållandet men Erik har en mörk sida och hotar Anna och hennes familj...