De senaste veckorna har lilla mamma tacklat av ordentligt.Hon riktigt tynar bort och har slutat att äta.Sover nästan hela tiden men får i sig dryck.Vägrar ta sin medicin.
Fått höra att det inte är långt kvar nu och det fattar ju jag också.
Jag har ångest hela tiden och mår psykiskt illa.
Jag jobbar på och försöker leva som vanligt tills tiden är inne.Måste ju tänka på Leon.Ja,mig själv också. Får inte krascha!
Igår satt hon i alla fall uppe då vi var dit.Så nu har vi vågat oss till stugan denna helg.Sitter i hundgården och lyssnar till vindens sus.
Ber till Gud och änglarna.Ja,jag tror faktiskt på Gud!,,,på mitt eget lilla korrupta sätt.
Vi kanske får några veckor till?Vågar man hoppas på månader?Egoism. Jag vet.Men rädsla föder tyvärr egoism.
Hoppas bara att jag är hos henne då det är dags.Det Måste jag vara.
Ta hand om era föräldrar så länge ni har dom!

Då var 4 veckors semester till ända och på Måndag ska man upp 4.45 igen.:/
Är i stugan nu och bara sooooftar o tar lite vin.
I Tisdags var vi till Skara sommarland.Leon o hans kompis var därinne hela dan.
Jag,Kent o vovvarna strövade runt i city o i parker o halvsov i bilen.Köpte tunika o lite brevpyssel.
I Torsdags putsade vi alla fönster o bytte gardiner så nu behöver jag inte tänka på det på några månader.
O tänk.1 år till nästa semester.