Igår fick mamma en akutplats på ett Demensboende. de sa att jag inget skulle säga i förväg så jag bara kom hem från jobbet och packade en väska.
Hon blev fullkomligt hysterisk men vi lyckades få med henne till bilen.
Aldrig i hela mitt liv har jag fått höra så mycket anklagelser, hot och fula ord. Tänker inte gå in på detaljer men det var nog bland det värsta jag varit med om.
Jag bröt ihop och grät där och de tog bort mig från mamma och pratade med mig samtidigt som de visade mamma hennes rum osv.
Nu ska vi inte hälsa på henne förräns på Lördag så att hon får landa.
Jag ringde igår kväll och imorse och nyss. igår frågade hon efter mig och hur länge hon ska stanna. Men hon har sovit gott inatt och nu satt hon och pratade med de andra gamlingarna o tittade på tv. Hon vill också hjälpa till och duka osv.HIttar till sitt rum.
personalen där är helt underbar! mycket kramar och omsorg till de äldre.
ändå har jag gråtit typ konstant sen igår. känner mig som dottern från helvetet som sviker henne. Jag vet ju att hon helst vill va med oss, men jag har ingen ork kvar. ork att hålla koll på allt hon gör, hennes medicin, att hon äter, tala om vad klockan är hela tiden, vilken dag det är osv
Jag vill kunna göra saker med kompisar utan att få samvetskval, åka till stugan osv.
Det kommer att ta tid att smälta allt, men jag hoppas jag gjort det bästa för oss alla.
och nu börjar jag bli förkyld igen :(

 

Benita

4 februari 2015 18:00

Hej jag förstår dig hur du känner samma med pappa blev tvingad fast han ville inte men som du vet ingen som vill hjälpa honom hemma! Men är stort ansvar och don frågar mycket kram vännen har dig i tankarna hoppas allt ska bli bra för din mamma där

Eva-Lena Wiberg

4 februari 2015 19:20

Tack! ?

 

Ina

4 februari 2015 18:44

När jag läste hela din blogg, då börjar tårar rinner! Kan fullt förstå dig hur du känner...din mamma har det nog bra där på demenshemmet.
Kram

http://www.nouw.com/jessina

Eva-Lena Wiberg

4 februari 2015 19:19

Tack! ?

 

J

5 februari 2015 07:41

Likadant var det för paret i min släkt! Kan bara trösta dig med att det kommer bli lugnare. Visst,gubben frågade ofta när han skulle få åka hem,men han var aldrig ilsk eller något sådant igen som tur är. (det var han hemma ibland innan han kom in på boendet och precis i början på boendet)

Eva-Lena Wiberg

5 februari 2015 10:48

Tack! ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rena högsommar värmen. Liiite för varmt i alla fall för att vara Maj. Helgen var strålande och vi var i stugan och bara njöt. På Onsdag e det dags att kolla lägenhet igen. Vill verkligen ha den! Men den har höga köpöäng så chansen är inte så stor. M...

Har ju länge velat flytta från denna lägenhet som är i stort behov av renovering! Mest för att den ligger på tredje våningen utan hiss och hundarna blir ju inte yngre. Gina har ju tre gånger haft en ligamentskada på höger nog så hon bör slippa trapp...

Idag har vi haft gemensamt vårstäd här i stugbyn. Alltid trevligt med gemenskapen här! Jag har räfsat löv o dragit sly, grenar ur skogen så nu kliar det överallt. Så fikade vi och sen grillade vi. Till ungarnas glädje kom studsmattan upp ...

En liten uppdatering bara. Vet att jag är dålig på att blogga... Var till stugan i helgen och var o shoppa lite i Gränna på Lördan. I förrgår var vi och gjorde fint på graven. Annars är det ju mest jobb och hemsysslor. Önskar jag hade mer energi ö...

I förrgår fyllde min Lille Leon 13 år så nu har vi en tonåring. Hade lite kalas med farmor, farbröder och tre kompisar. Leon var så nöjd med allt så. Min vackra son! ...